12 Kapitel om Dag Wirén
Lennart Reimers (red.), Edition Reimers, 1995, ISBN: 9173701165
Från Fjugesta över Paris och Irland och tillbaka till Sverige med Danderyd och Björkö som nedslagsplatser gick Dag Wiréns väg, geografiskt.
Musikaliskt beskrev han en bana från Cellosonaten skriven 1931 för Gustav Gröndahl, via symfonier, kammarmusik, filmmusik och den berömda Serenad för stråkorkester, till Radions beställningsverk, Flöjtconcertinon, 1972.
Dag Wirén (1905-1986) får i 12 kapitel om Dag Wirén sitt berömda credo: ”Jag tror på Bach, Mozart, Nielsen och den absoluta musiken” belyst från olika håll. Sex författare, som alla stått honom nära, enas i sina omdömen om en tonsättargärning som i sin klarhet och fåmäldhet representerar på en gång musik som är tidlös och mycket personlig.
Dag Wirén – en vägvisare
Martin Tegen (red.), Gidlunds förlag, 2005, ISBN: 91-7844-680-5
Den 15 oktober 2005 skulle Dag Wirén ha fyllt hundra år. Han framstår i dag som en av de främsta svenska tonsättarna under 1900-talet och det kan därför vara dags att penetrera hans insatser. Han lade själv den största vikten vid de instrumentala verken, som han försåg med opusnummer, men stod också för en betydande produktion av musik för teateruppsättningar och filmer. Därtill kommer hans sju år som musikkritiker. För allmänheten blev han först känd genom sin Serenad för stråkorkester (1937), liksom Hugo Alfvén blev känd genom sin Midsommarvaka (1903), båda verken för övrigt tillkomna när tonsättarna var 31 år gamla, och båda verken i dag alternerande som de internationellt mest framförda svenska orkesterverken. Bredden i Wiréns mogna konstnärskap sträcker sig från allvaret och koncentrationen i den femte symfonin (1964) till de populära tonfallen i ”Annorstädes vals”, som var det svenska bidraget till europeiska schlagerfestivalen 1965.
Dag Wirén – en vägvisare ägnas åt Wiréns verk som tonsättare och kritiker, med utblickar mot samtidens idéströmningar i Paris och i hemlandet.